Långt inlägg
Sitter med Spotify och lyssnar på den underbara artisten Lars Winnerbäck. Jag var anti honom för några år sedan men gud vad jag är fast! Vissa låtar är bättre än de andra men när jag lyssnar på texten så ser jag mig själv i varje text. Med allt som hänt i mitt liv. Både bra och dåliga saker. Allt från förhållanden till misstag man själv har ställt till med.
Jag känner redan nu att det kommer bli ett långt inlägg men jag är sugen på att skriva av mig. Av de saker som varit de sämsta och de bästa dagarna i mitt liv. - Hittils.
Som de flesta av klass FL3 så var nog perioden då det tog slut mellan mig och Jocke den svåraste. Lärarna reagerade på ett sätt som jag aldrig trodde tanken att de skulle göra. Ellen, min floristlärare är både florist,svenska och psykologlärare så hon märkte av det direkt då man är i en egen bubbla och stänger ute verkligheten. Hennes sambo märkte av att jag mådde dåligt och när just den dagen kom då det tog slut så var jag i skolan och vem var inte där om Ellen. Vi satt i samtal i många timmar och pratade av oss. Jag tror aldrig jag har träffat en lärare som verkligen bryr och engagerar sig i elevernas bästa. Det var en svår tid för mig av både osäkerhet,ledsamhet och samtidigt då anklagade jag mig själv för det som hade hänt. Men efter att jag hade fått brevet av Ellens sambo. Ett tvåsidigt brev om hur man skulle tänka och om hur jag skulle gå vidare.
Jag tänkte skriva av det så jag kan blicka tillbaka på det och ge er alla därute lite tips och hjälp om hur man kan tänka och gå vidare från ett förhållande som sprack på en dag.
----------------------------------------------------
" Hej Jessica!
Jag tänkte på dig när jag kom hem, och fick den där känslan som jag ibland får när jag ser att någon är ledsen, nämligen att världen känns så orättvis.Varför kan inte alla få vara glada?
Jag tänkte komma med några tips och förslag på saker som kan göra att resan tillbaka till glädjen kan komma att kännas lite bättre. Du gör ju självklart precis som du vill, du bryr dig så mycket eller så lite du vill om det jag skriver. Du kan till och med sluta läsa här...
1.En egen "Bibel"
Missförstå mig inte! Detta har ingenting med kristendom eller annan religion att göra.Varför jag kallar det för Bibel,det förklarar jag längre ner.
Under en separation pendlar man ofta i sitt humör. Mest är man oskyldig och otröstlig, ibland glömmer man för en stund och har roligt med kompisar eller annat. Men det finns även ett tredje läge man kan hamna i, ett läge av ilska och nästan någon sorts triumf; "Din jävel, du har förlorat mer än vad jag har!". Och det är när man befinner sig i det läget som man ska skriva sin "Bibel". Det är nämligen bara i det läget som huvudet är starkare än hjärtat. Din "Bibel" ska bestå av några ärliga och kloka konstateranden, som förklarar varför det är bra att det är slut. Hur tråkig,jobbig och jävlig en separation är, så finns det alltid något positivt med den - hur främmande det än känns. Man skriver alltså saker i stil med " Detta är egentligen det bästa,för nu kan jag utvecklas mer", "Även om det gör ont nu så vet jag att när detta börjar gå över så kommer jag att tycka att det var tur att det tog slut"."Nu kan jag äntligen göra allt jag vill och som han inte ville" osv. Deta är alltså bara ecxcempel. Du måste själv komma på vad DU tycker och vill. Det behövs bara ett par tydliga och ärliga punkter. När allt deta känns förjävligt, och det känns som att ingen förstår, då tar du fran din lilla lapp - din egna lilla Bibel. För det som står där är skrivet av den enda person som faktiskt vet exakt hur du känner, nämligen du själv. Och det som står på lappen har du skrivit när du varit "vid dina sinnes fulla bruk" Det som står där är sanningen. Låt dina skriva ord prata förstånd med dig själv.
Att jag kallar den Bibel, är för att det ska vara som en helig bok för dig, något som leder dig, som peppar dig, något du aldrig behöver tvivla på. ha ALLTID med dig din Bibel, men skriv den vid rätt tillfälle!
2. En jättesvår grundregel - håll fast!
Helt plötsligt så står han där igen, med blinkande cockerspaniel-ögon och ett änglaleende. Kanske med en blomma eller med den där chokladen som du tycker så mycket om eller så kanske han ringer i mobilen en sen kväll - aspackad. Det spelar ingen roll hur, för det finns bara ett svar: NEJ!
För tillfället befinner du dig i ett underläge. Så länge som du gör det så kommer ni aldrig att kunna lappa ihop förhållandet utan att du kommer att förbli i underläge. Och förmodligen kommer ni inte ens att komma nära, utan du kommer bara att låta dig utnyttjas. Han behöver inte göra det med flut, han behöver inte vara ett avsiktligt svin. Men han kan också känna sig ledsen, han kan också känna sig ensam,han kanske behöver närhet,bekräftelse,ömhet, eller kanske sex. Hos dig kan han hitta det där. Han kan få närhet,ömhet och bekräftelse - precus av det slag som han saknar. Och för stunden kanske han till och med tror på kärleken. Säg NEJ!!. Du kommer bara att göra dig mer illa. Du kommer att behöva gå igenom samma jävla separationskänslor en gång till. Du kommer att känna dig utnyttjad. Du kommer att klandra dig själv, du kommer att må sämre. Det är inte värt det. Det är ALDRIG värt det!
Inbilla dig inte at det är annorlunda med just honom, att du är tillräckligt stark eller att du känner honom så pass bra. Det är inte så, det är ALDRIG så!
Enda möjligheten att lappa ihop ett förhållande är att börja om från början, och det gör man inte genom att hoppa i säng med varandra. Det gör man lugnt, försiktigt och eftertänksamt tills man, helt naturligt, växer ihop med varandra. Och när det händer, så händer det av sig självt - inte för att man lurar i sig massa osanningar som man vill tro på.
Hur jävligt det än låter, acceptera separationen och gå vidare. Det är bara du som kan ta dig igenom det här. Lita på DIG själv, lite på din BIBEL, tillåt dig att vara förtvivlad. Men ge inte upp!"
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu när jag skrev av det där inser jag att ibland kan allt vara skit och ibland tänker man att ALLA är svin. Men nu när man har det så jäkla underbart så tar man bort allt det där onda. Jag har liksom nu ett förhållande med Carl sedan nästan precis 1 år och 5 månader tillbaka. Och det känns som mycket mer! I det förhållande jag har nu så växer allt, på ett bra sätt! Efter regn kommer solsken och det gjorde det verkligen. Allt har vuxit med så starka steg men än är det inte färdigväxt!
De planer man har, håll hårt i dem, vilket jag gör! Carl och jag har planer men man ska ta det i sin lugna takt. Inte stressa igenom allt bara för att. Utan tänk efter om detta är det rätta. Det är likadant med ett förhållande. Känn efter om det är det du verkligen letat och söker efter. Om det är det, vilket det är för mig! Så kämpa och lev livet, lev dig lycklig, lev tillsammans med din andra halva :)
Jag känner redan nu att det kommer bli ett långt inlägg men jag är sugen på att skriva av mig. Av de saker som varit de sämsta och de bästa dagarna i mitt liv. - Hittils.
Som de flesta av klass FL3 så var nog perioden då det tog slut mellan mig och Jocke den svåraste. Lärarna reagerade på ett sätt som jag aldrig trodde tanken att de skulle göra. Ellen, min floristlärare är både florist,svenska och psykologlärare så hon märkte av det direkt då man är i en egen bubbla och stänger ute verkligheten. Hennes sambo märkte av att jag mådde dåligt och när just den dagen kom då det tog slut så var jag i skolan och vem var inte där om Ellen. Vi satt i samtal i många timmar och pratade av oss. Jag tror aldrig jag har träffat en lärare som verkligen bryr och engagerar sig i elevernas bästa. Det var en svår tid för mig av både osäkerhet,ledsamhet och samtidigt då anklagade jag mig själv för det som hade hänt. Men efter att jag hade fått brevet av Ellens sambo. Ett tvåsidigt brev om hur man skulle tänka och om hur jag skulle gå vidare.
Jag tänkte skriva av det så jag kan blicka tillbaka på det och ge er alla därute lite tips och hjälp om hur man kan tänka och gå vidare från ett förhållande som sprack på en dag.
----------------------------------------------------
" Hej Jessica!
Jag tänkte på dig när jag kom hem, och fick den där känslan som jag ibland får när jag ser att någon är ledsen, nämligen att världen känns så orättvis.Varför kan inte alla få vara glada?
Jag tänkte komma med några tips och förslag på saker som kan göra att resan tillbaka till glädjen kan komma att kännas lite bättre. Du gör ju självklart precis som du vill, du bryr dig så mycket eller så lite du vill om det jag skriver. Du kan till och med sluta läsa här...
1.En egen "Bibel"
Missförstå mig inte! Detta har ingenting med kristendom eller annan religion att göra.Varför jag kallar det för Bibel,det förklarar jag längre ner.
Under en separation pendlar man ofta i sitt humör. Mest är man oskyldig och otröstlig, ibland glömmer man för en stund och har roligt med kompisar eller annat. Men det finns även ett tredje läge man kan hamna i, ett läge av ilska och nästan någon sorts triumf; "Din jävel, du har förlorat mer än vad jag har!". Och det är när man befinner sig i det läget som man ska skriva sin "Bibel". Det är nämligen bara i det läget som huvudet är starkare än hjärtat. Din "Bibel" ska bestå av några ärliga och kloka konstateranden, som förklarar varför det är bra att det är slut. Hur tråkig,jobbig och jävlig en separation är, så finns det alltid något positivt med den - hur främmande det än känns. Man skriver alltså saker i stil med " Detta är egentligen det bästa,för nu kan jag utvecklas mer", "Även om det gör ont nu så vet jag att när detta börjar gå över så kommer jag att tycka att det var tur att det tog slut"."Nu kan jag äntligen göra allt jag vill och som han inte ville" osv. Deta är alltså bara ecxcempel. Du måste själv komma på vad DU tycker och vill. Det behövs bara ett par tydliga och ärliga punkter. När allt deta känns förjävligt, och det känns som att ingen förstår, då tar du fran din lilla lapp - din egna lilla Bibel. För det som står där är skrivet av den enda person som faktiskt vet exakt hur du känner, nämligen du själv. Och det som står på lappen har du skrivit när du varit "vid dina sinnes fulla bruk" Det som står där är sanningen. Låt dina skriva ord prata förstånd med dig själv.
Att jag kallar den Bibel, är för att det ska vara som en helig bok för dig, något som leder dig, som peppar dig, något du aldrig behöver tvivla på. ha ALLTID med dig din Bibel, men skriv den vid rätt tillfälle!
2. En jättesvår grundregel - håll fast!
Helt plötsligt så står han där igen, med blinkande cockerspaniel-ögon och ett änglaleende. Kanske med en blomma eller med den där chokladen som du tycker så mycket om eller så kanske han ringer i mobilen en sen kväll - aspackad. Det spelar ingen roll hur, för det finns bara ett svar: NEJ!
För tillfället befinner du dig i ett underläge. Så länge som du gör det så kommer ni aldrig att kunna lappa ihop förhållandet utan att du kommer att förbli i underläge. Och förmodligen kommer ni inte ens att komma nära, utan du kommer bara att låta dig utnyttjas. Han behöver inte göra det med flut, han behöver inte vara ett avsiktligt svin. Men han kan också känna sig ledsen, han kan också känna sig ensam,han kanske behöver närhet,bekräftelse,ömhet, eller kanske sex. Hos dig kan han hitta det där. Han kan få närhet,ömhet och bekräftelse - precus av det slag som han saknar. Och för stunden kanske han till och med tror på kärleken. Säg NEJ!!. Du kommer bara att göra dig mer illa. Du kommer att behöva gå igenom samma jävla separationskänslor en gång till. Du kommer att känna dig utnyttjad. Du kommer att klandra dig själv, du kommer att må sämre. Det är inte värt det. Det är ALDRIG värt det!
Inbilla dig inte at det är annorlunda med just honom, att du är tillräckligt stark eller att du känner honom så pass bra. Det är inte så, det är ALDRIG så!
Enda möjligheten att lappa ihop ett förhållande är att börja om från början, och det gör man inte genom att hoppa i säng med varandra. Det gör man lugnt, försiktigt och eftertänksamt tills man, helt naturligt, växer ihop med varandra. Och när det händer, så händer det av sig självt - inte för att man lurar i sig massa osanningar som man vill tro på.
Hur jävligt det än låter, acceptera separationen och gå vidare. Det är bara du som kan ta dig igenom det här. Lita på DIG själv, lite på din BIBEL, tillåt dig att vara förtvivlad. Men ge inte upp!"
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu när jag skrev av det där inser jag att ibland kan allt vara skit och ibland tänker man att ALLA är svin. Men nu när man har det så jäkla underbart så tar man bort allt det där onda. Jag har liksom nu ett förhållande med Carl sedan nästan precis 1 år och 5 månader tillbaka. Och det känns som mycket mer! I det förhållande jag har nu så växer allt, på ett bra sätt! Efter regn kommer solsken och det gjorde det verkligen. Allt har vuxit med så starka steg men än är det inte färdigväxt!
De planer man har, håll hårt i dem, vilket jag gör! Carl och jag har planer men man ska ta det i sin lugna takt. Inte stressa igenom allt bara för att. Utan tänk efter om detta är det rätta. Det är likadant med ett förhållande. Känn efter om det är det du verkligen letat och söker efter. Om det är det, vilket det är för mig! Så kämpa och lev livet, lev dig lycklig, lev tillsammans med din andra halva :)
Inlägget blev riktigt lång men om ni läst igenom hela så tackar jag så mycket ! :)
Kommentarer
Trackback
