YB
Vad är Yrkesbeviset egentligen? Jo om jag först beskriver vad det är för MIG så var det någonting jag inte hade en aning om. Våran floristlärare Ellen berättade att det skulle ta mycket på krafterna då det låg utanför skoltid så man hade en kurs på 100 timmar utanför resterande lektioner. Jag är lite av en person som alltid ångrar mig om jag inte testar på någonting nytt. Så jag hoppade in i detta ovetande projekt som jag inte hade en aning om. Men det kanske var just därför som jag ville detta? Att jag inte hade en aning alls om vad som väntade!
När allt väl började, då jag planerade vad jag skulle göra så började jag inse att detta var något jag inte skulle ångra. Vi fick fyra stycken teman att gå efter. Jag valde att göra ett arrangemang till minne av Athena och av templet Parthenon i Grekland. Kände att det var någonting bra och sen valde jag det dels för att det var det enda som var kvar. Martina,Amanda och Karlsson från min klass hade valt andra val så det vore roligt om vi fyra valde 4 olika :).
Detta är ett verk av min far som tillbringade många många timmar i garaget för min skull. Allt var detaljerat och han ville verkligen mitt bästa.
Vi fraktade dessa två pelar till skolan (vägde 80kg/130kg) så det var riktigt komplicerat! Jag och min lärare kände att det inte riktigt blev bra då pelarna bara stod brevid varandra så jag gjorde så att jag tog två fejkstenar och placerade dem som på bilden och genast blev det mer "vildvuxet". Precis så som jag ville ha det.
Blev mycket arbete med detta! Inte bara för mig utan för Amanda,Karlsson,Martina och mig. Jag spenderade nästan 200 timmar på detta projekt då det endast krävdes 100 timmar. Men det var det verkligen värt! Varför kommer jag till senare. 
Det närmade sig och flickorna i klassen blev allt mer nyfikna och vi fick ofta sällskap där nere! Vi testade allt material för att se om vi skulle stöta på problem under provdagen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Provdagen kom och alla blommor var beställda och stod och väntade på oss i kylen. Våra nerver var på spänn och vi 4 YB-elever kände oss som ett team. Men när vi väl ställde oss och kikade på klockan och såg att klockan blev 08:35 - Så började allvaret. Vi alla var så himla fokuserade och vi höll oss till vårat. Vi frågade inte varandra om saker - förbjudet och vi var helt inne i oss själva. Det som tog längst tid för mig var att limma fast alla succulenter på pelarna och stenarna. Men det gjorde nästan helheten! ( Se bild nedan ). Vi insåg att detta var Den stora dagen, men vi hade en dag kvar, dagen efter skulle PowerPointpresentationen redovisas inför domarna. Ja vi hade domare som skulle bedöma både PP-redovisningen och arrangemanget.
Klockan blev 16:15 och dagen tog slut! Bara att vara stolt över sig själv och vänta på morgondagen. Dagen efter då PP-redvisningen och bedömningen skulle äga rum
Dagen D kom: Vaknade upp med en enorm nervositet som jag aldrig har varit med om. Jag kunde inte ta ifrån mig pärmen med redovisningen och jag kunde inte heller äta lunch då nervositeten tog över allting. De andra tjejerna var också nervösa och det förstår jag! Usch vilken känsla.
Iallafall. Då det var dags att redovisa så hade jag bett om att få vara först - Allt för att vara klar och ha fått det överstökat! Sen när vi fyra var klara med respektive redovisning så var det väntan! VÄNTAN!!!!! Den hemska väntan var det värsta. 4 Timmar väntade vi nästan på att domarna skulle vara klara med bedömningen bakom det skynke som de hade placerat för arrangemangen.
När klockan var runt 16:00-16:30 var de äntligen klara. De tog in Martina bakom skynket för att berätta för henne. Hon var inte där en lång stund och hon kom ut med tårar i ögonen och fick fram direkt till Karin(våran andra floristlärare) Och vi andra 3 YB elever stod där med ett stort frågetecken. Men sen fick Martina ett leende på läpparna och vi förstod att hon klarat det. Sedan var det Karlssons tur och likaså hon kom ut med ett YES!!! och ett stort leende på läpparna. Nej fy tänkte jag, nu är det min tur säkert. Jotack, det var min tur att gå in genom skynket och utanför stod det runt 10 lärare från skolan som väntade lika ivrigt som resten av våran klass. Ellen stod där med de andra 2-3 domarna. Ellens ord var endast : Du är godkänd. Mer går itne att berätta mer än att jag var så jäkla lycklig. Tårana bara rann och rann och jag kunde inte sluta le. Tyvärr gick det inte så bra för Amanda men hon var en jävla höjdare ändå!
Kvällen firades på BJ med Nathalie och Karlsson!
puss på tiden i våras egentligen :)
Ja verkligen! Ett minne för livet verkligen
